Mamma drar upp mig ur sängen innan tuppen vaknat, ändå går jag upp med ett leende på läpparna.
Det tar inte lång tid innan jag inser att allt var en dröm.
Det tar inte lång tid innan leendet blir till tårar.
"Jag följer inte med ut, måste duscha", slänger jag ur mig och rusar in i badrummet.
Jag vet att varmvattnet tagit slut men jag står kvar under vattenstrålen.
Kroppen skakar och tårarna vägrar sluta rinna.
En dröm. En verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar