måndag 23 januari 2012

genova

"Felizia, jag är ledsen".
Jaha, det kanske jag också är. Jag kanske är precis sådär ledsen som du påstår dig vara. Vi kanske är lika trasiga du och jag. Enda skillnaden är att på dig syns det, jag håller det inom mig tills allting exploderar. Som idag. Jag är glad att ingen annan än Schillerskas toalettväggar hörde eller såg. För jag gör inte så. Aldrig. Men om någon släpper en bomb på dig så kan du inte göra annat än att explodera. Sedan kan du gärna skratta lite åt dig själv. För nu när du ligger där i slamsor så har du ingen aning om hur du ska bli hel igen. Låt oss skratta åt det hela, det finns inte så mycket annat att göra.

söndag 1 januari 2012

we're not french

Vi lät individerna spränga hela världen med smällare och raketer. Allting gick i spillror och det enda vi kunde göra var att sväva i rymden. Vi hade inte längre något fotfäste och jag hatade dig.
 Hela kroppen var i slamsor och tårarna var färgade i blod. Men det fanns inget så fint som dig älskling. Det fanns inget så fint som dig. Kanske var det därför jag hatade dig.