Vi lät individerna spränga hela världen med smällare och raketer. Allting gick i spillror och det enda vi kunde göra var att sväva i rymden. Vi hade inte längre något fotfäste och jag hatade dig.
Hela kroppen var i slamsor och tårarna var färgade i blod. Men det fanns inget så fint som dig älskling. Det fanns inget så fint som dig. Kanske var det därför jag hatade dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar