we are young

Har suttit i timmar och dragit i trådarna på din trasiga tröjärm. Funderar på vad du gör nu. Om det gör lika ont i dig som det gör i mig. Kanske gör det lite ont ändå. Kanske var det därför. Förlåt mig. Jag har dramatiskt rivit ner det lilla vi hunnit bygga upp. Du som till och med hade lyft hammaren för att kunna hjälpa till att bygga på riktigt. Förlåt mig. Trodde inte det skulle göra såhär ont. Jag hoppades på att mina handlingar skulle leda till en upptäckt om att känslorna för dig bara var illusion. Det blev inte som jag hoppades, det blev precis tvärt om. Och förlåt mig, det finns inte så mycket kvar av dina tröjärmar.
Tänker du ens på mig ibland? Varför sa du så där till honom? Har du också ont? Drar du i mina tröjärmar du med? Varför gav du mig den där blicken när du pekade på henne? Vad gör du just nu? Är du ledsen? Är du förvirrad? Är du glad? Vad känner du? Vad vill du att jag ska göra? Du vill ju någonting, eller hur?

welcome home, son

Du rubbar hela min fucking existens. Förstår du inte det? Ser du inte vad du håller på med? Du sliter sönder mig med all din kraft, men jag låter dig slita och dra. För du är välkommen i mitt liv. Hur mycket du än förstör mig så kommer jag låta dig vara nära. Jag hatar dig för det. Jävla missfoster. 

EXIT

Jag kan inte längre känna mitt hjärta slå. Mina lungor verkar inte längre fungera. Jag har ingen aning om vart jag är på väg men jag kan inte göra annat än att fortsätta att gå. Vilket håll jag går åt vet jag inte längre. Jag har tappat bort mig själv och världen vi lever i. Allt jag ser är stora bränder. Allting brinner och det finns ingenting som kan släcka elden. 

Älskling, om du håller mig i famnen så lovar jag att ta hand om dig. Låt mig bara få ha dig nära. Ge mig fem minuter. Fem minuter. Det är det enda jag begär. Sen kan jag krysta ut dig ur mina tankegångar. Bara jag får känna dig vilja att ha mig nära dig en gång till. Älskling. 

all by

Hur ska man kunna skilja på illusion och verklighet om världen vi lever i bara är illusion?

Frågan är om det är jag som är normal och ni som är konstiga. 

Hjärtat slår i 180 vid varje beröring. 

liv och död

Och nu när jag vågat erkänna det för mig själv, till och med sagt det högt,
så vet jag inte längre vart jag är.
Det är ett krig gjort av känslor och förvirring.

Random bilder från Spanien.