Spaniens gator har gjort att jag i princip tappat talförmågan.
Det ända jag gör är att slösa tid på drömmar och tankar.
Men tänk om det faktiskt är sådär som jag en gång trodde på.
Att, om man behåller hela sitt hjärta för sig själv så kan ingen trampa på det.
Det låter ju logiskt. Kanske borde man fria? Till sig själv.
Ingenting ont kan ju nå en då. Eller?
Samtidigt sägs det att det enklaste i livet är att förstöra för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar