Klockan har slagit tolv. Har klistrat fast mina ögon i sidorna om ideologier. Hur mycket jag än stirrar på de där orden så verkar varje tankegång vara fylld av idéen av hans närvaro. Tror jag hade offrat i princip allt jag har för att, just i denna minut, få känna hans värme och beröring. Vill fylla mina öron med hans rytmiska hjärtslag. De dansar till ljudet av hans andetag och hela världen runt omkring oss flyter bort. Det enda som spelar roll är min kind mot hans bröst, fingertopparna som leker över huden, kropp mot kropp, armarna som varsamt omfamnar mig, hans fingrar letar sig uppåt utefter min ryggrad, han är överallt och ingenstans. Jag tror vi blir tvungna att sluta, annars exploderar nog hela världen. Min enda önskan är att kunna kalla honom och mig för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar