Det finns en plats
där man kan känna värmen från jordens mittpunkt
och på samma gång krama molnen.
Denna platsen är min
och ingen kan ta den ifrån mig.
Ikväll har jag:
klistrat fast tankar runt månen
och målat bokstäver i vattenytan.
Månen och vågorna har lovat mig samma sak,
att sprida ut smärtan tills den inte längre känns.
Som med salt.
Sprider du ut saltet i tillräckligt många sår,
så svider det inte längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar